Idag har varit en psykiskt jobbig dag. Det är fredag den 13e, vilket innebär att jag har oddsen emot mig när det kommer till mig själv. Eller, hmm. Jag skulle öppna idag på jobbet. Själv, i kundtjänst. Jag har öppnat förut, typ för en månad sen ihop med en expert. Jag tyckte jag hade förberett mig väl. Igår frågade jag mina kollegor om vissa saker, hur man gjorde andra saker och var man skulle lägga specifika saker någonstans. Jag kände mig faktiskt så självsäker att jag somnade och sov utan problem.
Så kom morgonen och kundtjänst. Allt gick bra, fick bara ringa bort till en bättre vetande person två gånger om saker som jag egentligen ska kunna, men nu kan jag dem och kommer aldrig glömma bort dem. Första problemet som jag stötte på var att jag inte öppnade alla dörrar för kunderna. Yes, det borde jag veta hur man gjorde men eftersom jag tidigare antagligen öppnat med en annan vakt brukade denna vakt öppna vissa dörrar och det var då bara för mig att öppna de dörrar som var de som ledde ut, alltså de mest yttersta dörrarna.
Efter att ha jobbat med kunder i någon timme upptäcker jag att jag missat at låsa upp lådan med frimärkena i, vilket innebär att jag missat att låsa upp andra lådor. Aja, nyckeln ligger där den ska ligga så jag tar upp den och låser upp frimärkslådan tänker ”jag lägger nyckeln HÄR så kan jag låsa upp de andra lådorna sen. Eller HÄR är nog inte bra då den kan försvinna ner i några springor, så jag lägger den HÄÄÄÄÄR”. En minut senare får jag panik då jag inser att jag inte vet var nyckeln är längre. Oh. Myh. Gaaaadh! Så börjar sökandet på den magiskt försvunna nyckeln. En reservnyckel trollas fram så vi i alla fall får upp de lådor som är låsta, och jag fortsätter jakten på den försvunna nyckeln. Jag är i varje vrå av kundtjänst. Jag hittar gamla broschyrer, som naturligtvis slängs, jag rensar och lägger i ordning bland oreda, hittar tre saxar som vi trott andra avdelningar snott från oss men som i själva verket bara lagt sig på dolda platser och jag får undersöka den oerhört stora mängd kablar som visst fanns i kundtjänst. Sjukt kul men nyckeln kommer inte fram.
Medans jag hjälper kunder inser jag, efter att jag oavsiktligt öppnat en låda för att hitta något som jag vet inte finns i den lådan, att jag missat att skriva ut en rapport på de andelar jag gjorde på morgonen. Näääääääääääääääääääääääääj! Varför ska det gå åt helvete just idag? Jag hinner inte tänka så mycket på det utan ska nu iväg på mitt utvecklingssamtal. Haha. Sjukt kul när det kommer fram frågor om ansvar och jag precis förlagt en nyckel till något andligt ställe då den är helt borta och att jag missat dra ut en rapport som jag vet, eftersom man alltid är väldigt mån om att påpeka att just dessa rapporter ska läggas på ett visst ställe, ska göras. Det var i alla fall ett trevligt samtal och lagom till att det tar slut ska även jag gå hem. Då ringer Zandra, min numera levande ängel, och anser mig vara knäpp (fritt tolkat efter den blick jag fick av henne) eftersom nyckeln inte alls är borta utan ligger precis där den ska ligga, dock har den ändrat form då den har skiljts åt från sin nyckelring (denna nyckelring ligger dock också i lådan) och så upplyser hon mig om att vi inte längre får ut någon enskild rapport när vi gör andelar.
Jag kunde gå hem och veta att jag bara indikerat för alla att jag ”misslyckats” men att jag egentligen inte har förstört något och hittat en massa saknade saxar.
Kommentera