”20 kronor på att du börjar gråta i slutet!” Var svaret jag fick när jag snapchattade typ alla angående att jag åt Ben&Jerrys och kollade på film istället för att plugga. Eftersom texten man kan bifoga i en snap är så begränsad valde jag att skriva typ ”fuck school” istället för ”jag unnar mig glass och filmen the Fault in our stars” och ta en bild på Half Baked och filmen som gick i bakgrunden. Johan var den enda som snabbt och alert svarade med namnet på filmen och så bettade han på att jag skulle gråta, ett bet jag aldrig hade tagit då jag gråter till allt amerikanskt de vill få publiken att gråta till. Men han kunde väl i alla fall få tro det, och eftersom jag satt med B&J och kände mig som en independent woman skulle jag själv undersöka om jag kunde hålla mig ifrån att ta slut på en hel förpackning med näsdukar.
The fault in our star var en fantastisk film. Den handlar om två unga människor som båda är/har varit sjuka i cancer, och hur de väljer att se på sina liv. Om man ska vara sådär klyschig så får filmen en att verkligen börja ifrågasätta sitt liv, sina val och vad man väljer att lägga sitt fokus och energi på. Jag blev imponerad av filmen, att man på ett väldigt ”enkelt” sätt kan få andra att reflektera över ens egna liv genom att tolka någon annans är otroligt fräckt.
Så det där bettet Johan… Du får otroligt inga 20 kronor av mig för jag började inte gråta i slutet, jag grät redan när slutet kom. Jag grät sista timman, vilket blir halva filmen. Åååååh så tjejig jag känner mig! >< Men det var så berörande. #svårtattdöljakänslor
Kommentera