Min syster typ skäms över hur jag går till jobbet. Alltså inte själva gångstilen utan vad jag anser vara okej att ha på sig när man ska till jobbet. Ska jag ingenstans efteråt ser jag verkligen ingen poäng med att ta på mig respektabla kläder eftersom vi ändå har vår uniform på jobbet. Så ibland går jag till jobbet i urtvättade mjukisbyxor. Jag har mer ofta än sällan en träningsbh på mig (ser ingen poäng med att försöka framhäva boobsen på jobbet). Använder gärna gamla (ibland söndriga) tshirtar som jag har dåligt samvete för att jag köpt men aldrig använt, vilket gör att jag känner att inköpet var lite mer värt… Sen så brukar jag ha på mig joggingskor till jobbet, för att det är så skönt. Ibland har jag dock inga ”halva” strumpor, alltså sådana som inte syns när man har vanliga joggingskor utan då tar jag bara ett par vanliga som går upp över ankeln, vilket jag själv egentligen tycker är horribelt och inte acceptabelt att ha på sig bland folk. Men jag kör på det ändå. För att jag inte bryr mig.

 
Varför ska man klä upp sig till och från jobbet? Några anser att träffar jag på min drömkille så kommer han inte anse att jag platsar i hans fack som drömtjej. Detta kommer ändå inte hända för att jag vet inte vad en drömkille är. Och är jag nu någons drömtjej så ingår ju min syn på kläder till och från jobbet i mig så då borde det ju inte spela någon roll.
 
Snabbaskor = snabbt till jobbet, skönt till jobbet, superglad Malin.
 

Kommentera

Publiceras ej