Jag älskar att gå på operan här i Göteborg. Det är en sådan lugn och härlig stämning när man är där så att det blir som avkoppling. Ska kanske ta och sätta mig där och meditera ;) Jag och Sara var och såg på en dansföreställning i lördags, Wonderland/Wasteland. Jag är inte så mycket för modern dans, tycker mest det bara är massa filurer som springer runt och fläker upp sin kropp i konstiga positioner och så är det ofta en massa konstig rekvisita och scenkläder som ska vara sjukt igenomtänkta för att förmedla ett specifikt budskap, typ ”jag heter Liselott och gillar blodpudding och att ha hår under armen”. Jag brukar helt enkelt inte varken förstå eller uppskatta modern dans.
I lördags däremot var det tack och bock för en förtjusande föreställning! Föreställningen var uppdelad i två danser, Wonderland och Wasteland. Den första, Wonderland, var absolut bäst. Jag och Sara satt och garva för de var himla roliga, dansarna pratade och skämtade och hela föreställningen var glad. Det var en himla massa naket, vilket jag inte var så ledsen över eftersom dessa manliga dansare som sprang runt i små tygstycken var hyfsat vältränade (LÄS: OMG YO QUIERO), men det var även stunder då man funderade om man faktiskt satt och beskådade sin första orgie IRL. Ibland sneglade jag och Sara bort mot den delen av publiken som hade haft sin storhetstid under 60-,70-talet och frågan är därefter om man skrattade av att de var roliga på scen eller för att somliga i publiken var otroligt illa berörda. Eller var det jag och Sara som gjorde fel? Nä, vi var inte de enda som skrattade men liksom alla kreativa människor brukar vilja ha ett budskap som ska fram, vilket också borde varit så i detta fall. Dansen skulle ju förställa våra innersta känslor och när vi låter våra tankar go bananas. Så kanske satt dessa oldies och filosoferade kring den djupa innebörden av att vara sexuellt befriad, inga hämningar.
Den andra dansen var cool i och med musiken. Om den första dansen var dagen, solen och livet så var Wasteland dess motsats med mörker, kala väggar och destruktiva känslor. Det var en dans om vår överdrivna konsumtion, och jag satt flera gånger och tittade på scenen och förklarade för mig själv att ”ja, jag källsorterar och jag ska nog inte ha den där vasen och tallrikarna från H&M”. Det var plast högt och lågt på scen, en kvinna som sprang runt med en väska med plantor i (förstod inte grejen med det, att det finns så mycket skit och bakterier i en kvinnas handväska att ett helt ekosystem får plats där?) och faktiskt en kvinna som dansade topless! Det sistnämnda var väldigt coolt för det kändes liksom naturligt och inte alls varken onaturligt eller sexuellt. Kändes även passande med tanke på att vi pratade om det här med topless i fredags. Dansen avslutades med att någon kastade ner en himla massa ormbunkar och sen sattes dessa ormbunkar i korgar så hissades upp och ned, och jag var helt borta.
Kommentera