Sakta men säkert börjar de där egenskaperna av spontanitet komma fram igen. Det känns som att jag varit inne i ett år av lugn men att jag nu börjar sluta tänka efter och bara göra och säga det som ligger närmast till hands. En fredagskväll för några veckor sedan fick jag ett väldigt konstigt svar på mitt sms till Markus angående vad han hade för sig. Jag hade en baktanke med mitt sms och det var att få reda på hur kommande vecka såg ut i form av inlämningar och seminarium, men istället för att få svaret ”Inte så mycket, kollar lite på serier” kom en bild:
Killen höll på att göra egen pasta! Jag blev så ställd av detta bildsvar att jag inte kunde med att förstöra hans fantastiska italienska kväll, med högtalare som pumpade Eros Ramazotti och en kyl fylld av Pripps, med att ställa en skolorienterad fråga. Jag fick önska honom och hans vän en trevlig fortsättning på kvällen och sätta mig ner och fundera hur jävla kul jag var med min Ben&Jerry glass… Dagarna därpå köpte jag mig en pastamaskin.
Så idag hände det, det jag gått och drömt om så länge: jag skulle äntligen få göra min egen pasta! Eftersom jag inte skulle göra något denna kväll och uppenbarligen inte Markus heller, så slog han sina kloka tankar ihop och bjöd in till en pasta-making-kväll hos en av sina kompisar. Alltid smart att lägga festen någon annanstans så man själv slipper städa! Jag hade dock en inplanerad aktivitet under eftermiddagen och det var att yoga, och eftersom jag egentligen skulle åkt hem efter det hade jag inte med mig någon tvål eller handduk, så killarna skulle helt enkelt behöva stå ut med en svettig brud som lagade mat med dem! Som tur var blev jag inte svettig alls under passet :D
Kvällen hemma hos Daniel var helt klart fantastisk. Det blev en sådan dära kväll man kan leva på i flera veckor. Jag vevade pastamaskinen likt ett melankoliskt vindkraftverk (jag var inte ledsen alltså utan bara vevade i ett lagom lugnt tempo och utan eventuella tempoförändringar) och Markus kramade deg tills hans outfit bestod av en potentiell, visuell knarkaffär. Johan och Daniel (Markus homies) fixade räksåsen och äppelpajen, samtidigt som de serverade vin och maränger. Jag kände mig riktigt bortskämd! Hade F! sett mig som kvinna njuta av att männen står i köket hade jag lätt hamnat på deras valaffischer som ett föredöme i hur man dresserar men.
Att få göra sin egen pasta var en väldigt trevlig aktivitet att utföra tillsammans, eftersom man behöver mer än en hand, och maten som vi åt var så otroligt god att hade det inte varit för att jag ville göra ett uppfostrat intryck så hade jag slickat i mig varje liten droppe av såsen, både på min men även på grabbarnas tallrikar. Fast nu när jag tänker lite närmare på kvällen kanske den låg i samma nivå som om jag skulle tagit mod till mig och matat i mig all sås då vi diskuterade allt från kissbomber till Löfvens engelskkunskaper.
Kommentera